Jag förstår dina tankar

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Jag förstår dina tankar
Skrivet av	Mia m. Linneá-99,Tobias-01 & Pontus-04
Det du vill ge ditt barn är ju jättefint och med bara ett barn så får ju det hela uppmärksamheten och all tid på ett helt annat sätt än fler syskon. Och visst ger fler barn fler konflikter,fler som vill ha uppmärksamhet och jag är tröttare nu än vid första barnet. MEN det är med det här som så mycket annat,det finns alltid två sidor,så många fördelar med syskon också! De överväger utan tvekan mot att bara ha ett barn tycker jag. Det blir något självklart för dem att man är en hel stor familj,självklart att mamma och pappa finns där för även de andra syskonen. De är stolta över alla i familjen,månar om varandra. De har så mycket gratis av att vara fler,tex att kunna ta och lösa konflikter,förhållningssätt gentemot varandra,att visa hänsyn,visa kärlek och ömhet,lära sig att dela med sig,respekt och samspel. Det händer något hela tiden och jag tänker ofta på hur mycket alla olika händelser berikar dem och ger dem mognad och mer insikt då man samtalar med dem om det som skett och som blev sagt osv. Ett ensambarn får bara detta vid andra sociala möten. Det är inte alls samma sak. Syskon är aldrig ensamma,var vi än är så har de ALLTID varandra,de hjälper varandra,leker tillsammans,inget ställe är tråkigt när de alltid har en kompis i ett syskon. De spelar spel med varandra,leker i timmar,de umgås nästan hela tiden,lär av varandra,har ett vidare umgängesnät då det ofta är huset fullt av deras kompisar,fler kalas och fester (då de ofta blir bjudna till syskonens kompisar också) Är själv ensambarn och har saknat syskon i hela mitt liv,tänk på att det är en sak när barnen är riktigt små,men tids nog vill barn ha mer än mamma och pappa. Visst är kompisar bra,men de kan aldrig jämföras med syskon! Redan vid 5 års ålder så ville jag ha någon annan än mamma och pappa,fy så trist det var många gånger! De kunde ju inte ständigt låta en kompis följa med överallt. Alla mina semestrar ensam med mina föräldrar,alla andra hade syskon.... Det blir speciella band syskon emellan. Jag tänker ofta att det vore förskräckligt om något av mina barn var ensam,om inte alla tre fanns tillsammans. När jag hör dem skratta hjärtligt tillsammans så känns det SÅ gott i magen. Mina två första kom tätt och de barnen vet inte om något annat! För dem har deras syskon alltid funnits, de minns inte tiden då de hade mamma och pappa för sig själva, så... Det man inte vet något om lider man inte utav... De allra flesta barn älskar bebisar,de flesta håller på att spricka av stolthet att få ett litet syskon. Mina vill ha en bebis till trots att jag förklarar vilken tid det skulle ta i anspråk från dem,men ett syskon till överväger det även för dem! Ett syskon skulle aldrig välja bort sitt/sina syskon mot att vara själv. Men ett ensambarn önskar många gånger att få ha ett syskon mot ensamheten... Klart man gnäller och klagar ibland,men det gör vi väl lite till mans om det mesta då och då eller? Då skulle man aldrig kunna klaga över sitt jobb heller då, utan helt enkelt sonika sluta där? Tänk på allt både du och vi andra gnäller över ibland, så farligt är det inte,det hör till. Det är lite extra "jobb" och tar extra på energin att finnas till och ge av sig själv till fler barn. Men det gör man! allt det goda överväger tusenfalt. Jag är övertygad om att mina barn hellre har en lite trött mamma ibland som säger "vänta lite" och har kvar sina syskon,än att de skulle välja att vara själva. Det finns liksom inte. Och när de fått "vänta lite" så gör vi allt det där roliga och mysiga som även ensambarnen får. Allt blir så mkt roligare när man är flera både inne och ute! Barnen älskar att se mig gulla eller busa med lillebror tex,de älskar ju också honom och blir glada av att se hur han får sitt. Värre är det om man blir arg på någon av barnen,då tar de alltid varandra i försvar! Så det här att syskon själ tid upplevs inte av barnen likadant som du tror. Men jag förstår som sagt dina funderingar,de är ju av välmening till ditt barn. Men man får se en helt annan sida den dagen de får syskon,hur ofattbart mycket det ger dem mer än det tar ifrån dem. Jag vet tvärtom inget som "tas ifrån dem" För mig med mina egna erfarenheter som ensambarn och nu med min egen familj så kan jag bara säga att syskon är den finaste gåvan man kan ge sitt barn. Så...låt kompisarna få gnälla. Det är ingen stor grej av det, de behöver bara lätta på trycket lite.
« Tillbaka till trådstart

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv