Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

tvärtom här

Skrivet av demeter
Min man och min bästa väninna är ensambarn och nöjda med det. Jag är en av 4 och känner mig verkligen försummad.
Tror inte att det är allmängiltigt utan beror på den enskilda förälern - vad orkar man med, i tid, känslor, ekonomi...Själv har jag et t barn, som älskar att vara det. Hon har gott om kompisar, normalt tonårstrots (puh) och gillar livet. Jag kan sakna ett barn till, men min man ville inte.
« Tillbaka till trådstart

Artiklar från Familjeliv