Retur igen

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Retur igen
Skrivet av	Malinau
När det gäller det ena så är pappa lika lämplig som mamma, men inte när det gäller det andra alltså. När det gäller det ena duger pappa lika bra trots bristande anknytning och relation, men inte i det andra fallet. I det ena fallet är det synd om pappan och i det andra kan han använda det som ursäkt. Dina resonemang kring inskolning, övernattning och operationen är nämligen kontrahenta. Är det inte ganska givet att ett barn känner sig mer tryggt med en vuxen som tar hand om det varje dag än en som barnet träffar då och då? Det är svaret på frågan varför pojken skulle känna sig mer trygg med mamma än med pappa. Man bygger upp trygghet med en annan människa. Framförallt får man det inte genom att gå till tingsrätten och kräva GV. Vårdnaden har inget med relationen med barnet att göra i det avseendet. Grunden för GV är också ett gott samarbete. Ingen människa i världen kan få mig att tro att man kan ha ett gott samarbete via SMS. Just som Spånar skriver så krävs ofta fler ord än så, dialogen blir torftig och risken för missförstånd är stor. Jag kan däremot hålla med dig om att man inte ska hålla fast i tidigare beteenden, såvida de inte är högst relevanta för nutid och i synnerhet för framtid. Sådant är exempelvis missbruk och våld, men inte att man bangade att följa ett barn till en operation. Man förtjänar en ny chans, men då måste man ju visa att man tar den. Att vägra diskutera samarbete och istället omedelbart hota med rättegång, tyder inte på att man verkligen vill jobba in sig som lika mycket förälder som den andre. Då är det antingen något helt annat man vill eller så fattar man nada i frågan. Vad är det som pekar på att mamman försvårar något umgänge? Glöm det där med att sova borta hos pappa mitt under en jobbig inskolning. Det är en engångsföreteelse och ska inte tas som exempel på ett konstant läge. Om vi utgår från att skribenten talar sanning verkar det snarare som att hon både uppmuntrar och gör det möjligt med umgänge, men att hon rimligen vill ha någon ordning på detta. När du talar om detta och vad pojken kan uppleva om tio år eller senare så har du i sak rätt, men jag ser inte att det problemet är troligt. Hon beskriver ju hur pappan är frustrerad över att han måste ha någon agenda över huvud taget. Angående pappans kunskaper om barn så kan man väl i alla fall få tycka att han har ett val, men inte barnet. Ingen männsika än han själv hindrar honom från att skaffa sig kunskap. Vill han inte det så får han finna sig i att bli betraktad som mer okunnig och då gör han sig själv med viss automatik till andrahandsförälder i detta läge. Detär både frivilligt och gratis, inte ens svårt, att lära sig lite om barn. Precis som jag inte skulle satsa på en medarbetare som vägrar lära sig något och ständigt gör fel istället, lika lite skulle jag ge favören åt en förälder med det beteendet. Det här handlar inte om att lätta på reglerna. Det handlar om vad man ska utsätta ett barn för och vilka vettiga alternativ som finns, också det med tanke på vad som kan ske både på kort och lång sikt. Du vägrar kategoriskt att svara på frågan varför denna pappa inte kan vänta några veckor med övernattning utan verkar anse att när det passar honom, då ska det också passa barnet. Och varför ska han inte anpassa sig till ett umgängesschema och ta ansvar för det? När det gällde presenter så talar vi inte bara om någon julklapp. Vi talar om ett kontinuerligt ogint beteende av en förälder att anse att man inte får ta med sig något mellan sina hem. Min son har många gånger kommit hem till både mig och sin pappa och visat saker han fått av oss respektive. Pappa köper leksaker och jag köper kläder. Han har alltid varit lika lycklig över båda sakerna och stolt visat upp dem. Ungefär som jag visar ett vackert smycke på jobbet om jag får något (I wish, haha). Tänk om min karl skulle säga till mig att jag inte fick ha smycket annat än hemma. Om jag skrev till dig och beklagade mig över det, vad skulle du då anse om den mannen och vår relation? En skitsak? Kanske till och med för mitt bästa? För övrigt var det roligt att vi fick igång lite debatt här igen. Det var ett tag sedan. :-)
« Tillbaka till trådstart

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv