Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hej, (långt)

Skrivet av Blue/Benji

Tack, det går som vanligt. Det händer något varje vecka.

I lördags slängde pappan luren i örat på mig tre gånger då jag ville tala kring ett kalas de skulle ha som barnen var bjudna till. Komma överens om hämtning och lämning tänkte jag i min enfald. Luren åkte i tre gånger. Jag släppte inte barnen till något kalas, då hans tystnad alltid innebär att jag har husarrest om jag lämnar ut barnen till honom, då jag inte vet när de kommer åter. Han dumpar ju av dem när det passar honom, och jag går inte från mitt hem då barnen utsätts för oro om jag kört någonstans under tiden. Alltså dealar jag inte numera. Antingen prat, eller inget kalas eller annat.

I veckan ringde pappan hem till vår dotter och gjorde en överenskommelse. Gällde tisdagen i denna veckan. Jag räknade (naiv som vanligt) med att han skulle kontakta mig kring händelsen. När tisdagen kom hade jag glömde bort samtalet mellan de båda…..fram till att skolan ringer, och talar om att pappan tagit dotter från skolan i 10 minuter, trots att han blivit tillsagd av läraren att han inte fick. (det var vad hon sa, men jag anar ljug, för att jag inte ska anmäla henne)

Läraren hade lämnat dotter och pappa ensamna, så de kunde säga hejdå till varandra i ro. Då passade pappan på att åka iväg med dottern.

Vet inte vad jag ska göra åt denna pappa. Vad de två kommit överens om, var en god sak för dottern, det gällde ett farväl av ett kärt djur som är hennes hos sin pappa. MEN, det här handlar om att skolan först anmält oss föräldrar till socialen, och nu står vi inför en barnavårdsutredning, samtidigt som skolan är kyliga, och lämnar dottern ensammen med pappa, vilket orsakar bekymmer för dottern, hon hamnar ju mitt emellan återigen.

Jag reagerar på skolans flathet/lärarens flathet + att skolan varit uppmärksamma kring barnen, men ändå på ngt sätt ger pappan tillåtelse att härja fritt ändå. Dubbelmoral. Här fick pappan ett godkännande att det är ok för skolan att han kommer och hämtar barnen på skolan, fastän det inte är hans umgänge.

Jag hade sagt ja till pappan att hämta dottern, på vilken plats han velat, om han ringt mig. Men pappan vidhåller att inte tala med mig. Istället går han och utsätter dotter (och sonen) och skolan för konfliktfyllda upplevelser.

Jag har försökt få tag i rektorn, men hon är ej på plats. Min advokat är inte åter förrän på måndag, och jag vet ej heller om pappan hämtar barnen i kväll. Gör han inte det, sjukskriver jag barnen imorgon bitti, och så kan han inte hämta dem torsdag på skolan. Jag anser att har han inte hämtat dem enligt fastställd dom, och jag gett honom en timme att hämta dem, alltså fram till kl 19, är tiden min med barnen. Han försöker att sätta i system att hämta på skolan, dagen efter egentlig umgängesdag. Ska han hålla på så här, kan vi lika så gärna lägga om domen, så barnen får ro hos mig onsdagskvällen.

Min advokat måste jag först få tag i, så jag kan rådfråga henne innan jag vet vad jag ska göra för att göra rätt, inte fel. Det är ju fan att varken rektor eller advokat är anträffbara. Ska försöka få tag i en annan advokat för just råd.

Imorgon skall jag till första samtalet på socialkontoret gällande barnavårdsutredningen. Där ska samtalet kretsa kring mig en och en halv timme. Undrar om det räcker :o)

Några tipselips om hur du själv hade agerat/tänkt.

Det var det om detta :o) Tack för omtanken.
« Tillbaka till trådstart

Artiklar från Familjeliv