Hej!

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hej!
Skrivet av	Blue/Benji
Ja, du vet ju inte vad x gör om jag lämnar ut nyckeln till barnen. Du förstår inte heller min oro över att han skulle komma in i mitt och barnens hus? Det kan du inte veta, ändå föreslår du att lämna ut nyckeln. Vet du hur många år barnen har sprungit som budbärare åt sin far? Ändå uppmanar du mig att inte sätta ner foten, att inte säga stopp. Det finns ingen deal längre från min sida. Jag har dealat, med x tystnad i många år. Jag har satt ner foten. Ja, det drabbar barnen, hur jag än gör. Läget är fast, hur jag än vrider på mig. Jag tycker också att det är bra att en utredning är igång. Tro inte annat. Det är svårt för utomstående att veta VAD som händer. VAD jag gjort, VAD jag inte gjort, lika för x. Ditt svar tackar jag för, absolut, men varför jag bryr mig och agerar har du svårt att förstå. Du tycker att jag inte skyddar barnen, utan använder dem. Ja, jag kan förstå och acceptera att du tycker det, men jag håller inte med dig. Alla kan inte svara med hurra och lycka till. Jag tänker inte heller förklara, då jag har en hel del med bagage i ryggsäcken när det gäller barnen. Jag vet att jag gör mitt bästa för barnen. Jag har också råd från socialkontoret under och på vägen. Jag vet att jag gör mitt bästa för barnen, i den situation som x tvingar oss in i och vara i ständigt. Jag har provat både ock, låta allt vara, = barnen mår dåligt, och kämpa emot = barnen mår dåligt. Kontroll över MITT och BARNENS liv TILLSAMMANS, Eva, har jag när jag kämpar emot. Vad har du för förslag, Eva E, när barnen mår dåligt oavsett hur jag vrider och vänder mig? Ska jag flytta från byn där jag bor, och lämna över barnen till pappan, så de inte får ha kontakt med sin mamma längre, för det lovar jag dig, DET är vad som händer. Varför bryr jag mig? Jag tappar andan.
« Tillbaka till trådstart

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv