Man överlever...

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Man överlever...
Skrivet av	Eva
Har tre som jag har i tidigare förhållande och som bor med fadern, flyttade när de var 4, 11 och 13. De två yngsta kommer till mig en helg i månaden spikat och ströhelger då och då samt alla lov. Den äldsta har valt att bara komma på loven. Bara jag har ny familj, fadern har bara haft ett sporadiskt förhållande. Det är j****t svårt att välja, jag vet! Man måste väga både sig själv och sitt barns väl i varsin skål och hoppas att vågen visar vilken väg som är den rätta... Fadern här hade också barnen bara vh, kontaktade dem aldrig mellan helgerna trots att vi alla bodde i samma byhåla, skyllde på än det ena än det andra om jag bad om avlastning någon gång (mest jobbet)... Men samtidigt visste jag att han skulle ta sitt ansvar om hårt sattes mot hårt, och när då de äldsta uttryckligen ville förbli där kontaktnätet fanns så fanns inget val för honom. Vad kan man säga för att lindra tankarna som surrar i din skalle? Inte mycket, är jag rädd. För hur det än kan se ut, så kan det ju vara så att även fadern känner som du, ställd inför faktum att hans barn ska flyttas 60 mil från honom. Känslan är ju som du vet inte skön. Så var det för mitt ex, jag sa att jag skulle flytta till min nya och ett nytt jobb och han fick frispel och trodde jag skulle dra och han skulle förlora barnen. Nu hade jag aldrig ens lekt med tanken att bara dra, snarare sökte jag tid för att diskutera framtiden för dem (som löste sig för allas bästa). Att dra (som en del rekommenderar) kan leda till att boendet interrimistiskt flyttas till den som bor kvar, och då är man ju lika fullt kvar på ruta ett, fast med en fläck i protokollet... (PS: Tror faktiskt att du vet vem jag är, vi hänger nog i samma ankomstgrupp eller årstidsgrupp...)
« Tillbaka till trådstart

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv