Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Passar vi in här?

Skrivet av Johanna med Elvira 030716
Gör ett försök iaf, ni får mota bort mig annars! ;)

Har ingen prematurbebis, men väl en fullgången bebis som efter planerat snitt drabbades av en förlossningschock och 2 dygn gammal hamnade på neo på Falu lasarett.
Där låg Elvis mellan den 18-22 juli 2003 med permis hemma över natten mellan den 21:a och 22:a.
Läkaren ville väl ha kvar henne där ett par dagar till för att kolla så att vikten fortsatte uppåt, men vi tjatade oss till en hemgång och allt funkade då perfekt! =)

Kändes oerhört stressande att vara på neo, de ville till varje pris att amningen skulle funka innan vi fick lämna dem...Men efter flera dagars hysteriska amningsförsök då dottern bara skrek förtvivlat i uppemot 1 timme utan att lyckas ta bröstet och alla försök ändå slutade med mat i sonden så valde vi att pumpa ur och ge på flaska.
Och DÅ började fröken äntligen gå upp i vikt, blev piggare, allt började fungera då trots att vi inte fick någon som helst hjälp av personalen när vi bestämt oss att ta till flaskan...

Hoppas att jag får tillhöra det här snacket, har inte hittat något annat ställe där jag kan få prata ut om detta, mår fortfarande väldigt dåligt av BB-personalens och neos bemötande och det vore skönt att få ventilera sig lite med människor i ungefär samma situation! =)

Kram
Svar
Välkommen!
Hej!
Du hör helt klar hit! Detta snacket kom till eftersom vi är rätt många som har haft barn på Neo, och många av oss har barn som varit fullgångna, eller (som min dotter) överburna.

Vad skönt att allt gick bra till slut med din dotter! Förstår att du tyckte det var jobbigt med personalens agerande, jag mådde (och mår) också dåligt av det sättet vi blev bemötta på.

Anledningen till att min dotter var på Neo var att hon fick mekoniumaspiration (kemisk lunginflammation) efter en mycket traumatisk förlossning som efter försök med sugklocka slutade med urakut snitt. Hon var först nio dagar på Neo-IVA, varav en vecka sövd i respirator, och sedan ytterligare ungefär en vecka på en vanlig Neo-avdelning.

Min dotters Neo-tid har påverkat mig väldigt mycket, trots att hon idag är helt frisk. Tyvärr är det svårt att hitta någon att prata med som har egna Neo-erfarenheter, och därför fick vi till slut det här snacket efter mycket tjat från några av oss... ;)
Kram,
Skrivet av  Lin med Ellen 030415 & Pyran bf 6/9
Det lönar sig att tjata!
Var ju jättebra att detta snacket föddes ju! =)

Tack för välkomnandet, ska bli skönt att få prata av sig lite med andra som varit i ungefär samma sits!

Kram
Skrivet av  Johanna med Elvira 030716
välkommen Johanna!
Först måste jag fråga: vad är en förlossningschock?

sen: Visst passar ni in! Jag tycker det är så skönt med det här snacket att även icke-prematura neobarn får plats här. Man faller annars lite mellan stolarna när man får ett fullgånget barn som hamnar på neo. I början av förlossningen fick vi vanka fram och tillbaka i korridoren och då såg vi en broschyr om neonatalavdelningen. Jag kommer ihåg att jag bläddrade förstrött i den: det var ju något som inte angick oss. Jag tycker att man ska vara mycket ordentligare med att tala om att neonatal inte är samma sak som prematur: tio procent av alla barn hamnar på neo och det är inte samtliga som är prematura.

Adam hade lågt blodsocker och därmed låg kroppstemperatur när han kom. Det tog abnormt lång tid innan han lyckades häva detta. Normalt rättar det till sig inom en eller ett par dygn, för Adam tog det över en vecka med dropp och tillmatning. Pga den stora tillmatningen (som alldeles nyfödd fick han tex 60 ml varannan timme!) och droppet fick han komplikationer, så när han äntligen började få normlat blodsocker hittades blod i avföringen och man fick slut på ställen att sätta kanylen på. Vi var där fjorton dagar. Det var otroligt stressande för oss, inte minst därför att min svägerska och hennes man förlorade ett nyfött barn ett halvår tidigare och läkarna inte förstod vad som var fel med Adam.

Jag har otroligt bra erfarenheter av personalen på neo. De tog inte bara hand om Adam, de tog hand om oss och vi arbetade gemensamt. De gav utrymme för oss att vara föräldrar. Speciellt min man upplevde det mycket positivt, till skillnad från BB-personalen som inte såg honom som en förälder (och som snabbt slutade fråga hur det var med Adam).

än en gång, välkommen!
Skrivet av  Johanna m. Adam 15/5
Tack för välkomnandet! =)
Det känns skönt att ha hittat hit! =)

Jo, förlossningschock är som jag har förstått det (fick ingen info alls av läkarna på neo...) ett tillstånd då det nyfödda barnet inte riktigt har förstått att det är utanför magen och måste vakna till liv...
Elvira var ju bara vaken de första timmarna efter snittet, sen somnade hon och var praktiskt taget medvetslös i 2.5 dygn innan BB-personalen äntligen lyssnade på oss oroliga föräldrar och insåg att allting kanske inte stod rätt till med Elvira.
Hur vi än gjorde så fick vi inte liv i henne, vi kittlade henne, nöp henne, vi vände henne upp och ner, pratade med henne, bytte blöja, osv, allt utan några som helst reaktioner.

Och personalen engagerade sig inte heller...På amningsinformationen som hölls 1.5 dygn efter att hon föddes så påpekade jag att hon ännu inte hade ammat eller ens varit vaken på över ett dygn.
- Ja, men det är heeeelt normalt ska du se, ingenting att oroa sig för, sa barnmorskan.
Du vet väl att barnen sover mycket när de är nyfödda?
Så där dumförklarades man när man själv visste inom sig att det var något som var fel, vi såg ju de andra nyfödda på avdelningen- de skrek ju, ammade stup i kvarten och visade att de faktiskt levde...Vårat lilla hjärta låg som man la henne och hände som en trasa i famnen på oss...

Men 2.5 dygn efter att hon föddes så orkade jag inte mer och låg bara och grät i sängen, först då reagerade personalen på att något var fel med Elvira när vi visade hur slapp hon var.
De tog dit jourläkaren som vägde henne, kollade blodsockret (som trots att hon inte fått mat alltid låg bra på värdet...) och allting annat.
Sen fixade hon snabbt en plats på 33:an och följde emd oss dit.
Där satte de in en sond och började mata Elvis var tredje timem, och redan efter 3 matningar så vaknade hon självmant och skrek, vilken total lycka det var att få höra henne skrika!!! =)
Hon sov fortfarande enormt mycket och orkade inte börja äta själv, men efter 1 dygn så skrek hon av hunger och då blev hon precis som vilken bebis som helst.

Sen började vi försöka att amma henne, vi fick ett eget litet rum på neo där hon fick ammas, men hon skrek bara hysteriskt så fort man närmade sig henne med bröstet, och det blev inte bättre av att personalen försökte tvinga henne att ta bröstvårtan munnen. Hon skrek tills man slutade försöka och tillslut ville vi alltså ha en flaska och mata henne med, och den tog hon direkt till våran glädje!
Personalen blev sura och griniga, men som jag sa till dem- Det är vårat barn och vårat beslut, ni kan inte tvinga henne till amning.
Så jag satt och pumpade ur i pumprummet och fick ur runt 500ml på en kvart, mat som Elvira glatt åt ur flaska! =)

Sen fick vi åka hem på nattpermis efter mkt tjat, och dagen efter skrevs hon ut och hon växer och mår bra, är nu 73.5 cm lång och väger 8880 gram, födelsevikten var på 4060 gram och som minst vägde hon 3690 gram.

Hoppas att du blev lite klokare nu! =)

KRAM
Skrivet av  Johanna med Elvira 030716
Hej Johanna!
Först vill jag bara säga välkommen hit! Jag har en prematur som är född i Falun, därför tänkte jag att jag skulle svara dig. Simon föddes i v 31+1 och var kvar i Falun nästan 6 veckor. Jag blev snittad då för att jag hade havandeskapsförgiftning.

Jag känner igen mig i det du skriver om amningen, och att personalen inte alls vill lyssna på detta med att ge på flaska. Jag hade för lite mjölk, vi testade med både nån nässpray och en sorts piller. Testade även med att ge honom bröstet oftare, men inget verkade hjälpa. Jag själv har en egen liten teori om att det var min psykiska hälsa som spelade in, och det kan ju så vara. (Är gravid nu igen och hoppas verkligen att det funkar denna gång, men gör det inte det så går det ju bra ändå!) Vi fick ge Simon mat i skedflaska ett tag på neo, men sedan tyckte dom att han klarade sig på min mjölk ändå. Efter utskrivningen så gick han inte upp i vikt som han skulle och efter två veckor gav jag upp med inrådan av BVC. Ingen mening att kämpa med något som i alla fall inte skulle fungera. Det blev ersättning och flaska. Han gick upp i vikt, var glad och mätt. Alla blev glada och nöjda.

Men detta med amninen är verkligen jobbigt, kanske speciellt när man har ett barn på neo. Jag vet inte hur många som var och slet och drog i mina bröst för att få det att funka...

Hoppas inte detta blev allt för svamligt, har precis kommit hem från två veckors semester så jag är lite snurrig... Välkommen hit i alla fall!

Kram Therese
PS. Simon är född 030423 och vi blev utskrivna 030606.DS
Skrivet av  Therese m Simon 030423 & knytet bf 15/10
Hej och tack! =)
Verkar finnas några små bebisar härinne som legat i Falun. =)

Vad kul med ett litet syskon till Simon! Här försöker vi tillverka ett syskon, så vi får väl se när det tar sig...*längtar*

Vill så gärna ha ett syskon till Elvira, men samtidigt så är jag så himla orolig över att även den lilla skrutten ska hamna på 33:an eller så...Får liksom som ångest när jag tänker på BB och neotiden, att man liksom var osynlig med alla sina tankar om att något var fel!
Ibland funderar jag på att kanske föda nästa barn på ett annat sjukhus, men samtidigt så kan det ju funka utmärkt med allt nästa gång och då kan det vara skönt att vara uppe i Falun dit vi har närmast (bor i Avesta)...Jaja, det där hinner vi väl fundera på många gånger till, än så länge har vi ju ingen bebis på G! =)
Skrivet av  Johanna med Elvira 030716
Välkommen hit - också en fullgången...
bäbis här, men han fick mekoniumaspirationssyndrom (liksom Lins Ellen - fast det är mycket ovanligt att bäbisar får det!) och låg ett dygn på biva och fyra dygn på neo. Idag är han en frisk nästan-fyraåring men jag har inte kommit över den där första tiden ännu. Jag skulle råda dig att ringa kurator el likn på din neo och be att få prata igenom neo-tiden. Jag ska själv göra det nu äntligen, och kuratorn här tyckte inte alls att det var nåt konstigt trots att det gått så lång tid. Jag tror att man har enorm nytta av att ha gjort det, särskilt om man ska orka tänka på en ny förlossning!
Skrivet av  Maa
33:an här också
hej Johanna.

Har två fullgångna som hamnat på neo i Falun. Känner igen det där med amningen. De är ju hysteriska! Den äldre är född med gomspalt men nog skulle han ammas ändå till varje pris... Det visade sig dock vara fysiologiskt omöjligt för honom att få i sig något annat än med sond eller flaska så till sist fick de ge sig. Vi var bara där i 10 dagar, men det var dagar som satte spår och fortfarande gör ont. När jag väntade barn nr 2 var jag jätterädd för att hamna där igen, men mot slutet blev det tvärtom. När dottern föddes var jag faktiskt lättad över att de direkt tog henne till 33:an. Alla prover blev ju tagna så att vi fick veta att hon var frisk, de hade koll på andningen och hjärtat osv. Dessutom var vi en erfarenhet rikare och kunde ställa krav och ifrågasätta på ett helt annat sätt den här gången.

Hälsningar,
Samine
Skrivet av  Samine