Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hur snabbt?

Skrivet av peter56
Hur snabbt efter ett husdjurs död har ni skaffat ett nytt djur? Anledningen till min fråga att jag har fått en del reaktioner om hur jag kan ha skaffat en ny hund redan tre veckor efter min förra hunds död.

Folk verkar tro att jag inte älskade min Isak och att jag inte sörjer honom. Men inget kan vara mer felaktigt, jag saknar verkligen min gamle kompis. Att jag sedan gläds åt min lille valp (läs terrorist) är en helt annan sak.
Svar
5 veckor
När Bessie dog var det fruktansvärt, men jag förstod ganska snart att utan hund gick inte.

Efter 2 veckor hade vi en liten omplaceringhund (d/s 4 år hane, ursöt och gullig) på prov i 2 veckor, men han var gräsallergisk så det funkade inte hos oss.

Sen gick det drygt 1 vecka och så hittade vi plötsligt Maya.

Att det gick så fort beror ju lite på slumpen, jag sa att jag ville vara öppen för förslag om ny hund, så fick det ta den tid det tog. Det skulle kännas rätt i "magen", och det gjorde det med Maya (fast hade han inte varit allergisk hade vi behållit den lille gårdshunden).

Det handlar inte om att inte sörja den gamla hunden. Hon finns i minnet och i hjärtat och när Maya är föööör busig saknar jag den gamla lugna hunden ännu mer.

I flera månader hade jag älskade bessie som skrivbordsbild på datorn, men nu har jag bytt. Plötsligt en dag kände jag bara att jag kunde lägga henne bakom mig.

Det var sorgligt, hemskt, chockartat när hon dog. Men Maya har gjort att det varit lättare för mig att stå ut denna tiden. Visst, mycket jobb med en valp, (men också så otroligt mycket glädje och liv!) men en gång hund, alltid hund, känns det som.
Skrivet av  Lilith
Åh vad bra
Åh vad bra du beskriver känslorna. Precis likadant känner jag det, och har försökt få en del vänner att fatta vad det handlar om. Men jag har märkt att det har snackats en del bakom min rygg.

Själv tänkte jag ju direkt efter Isaks död att jag skulle skaffa en Cavalier igen. Men eftersom jag inte hittade någon leveransklar valp tillräckligt snabbt så sökte jag efter alternativ på nätet och hittade min lille valp (Dansk-Svensk Gårdshund). Och nu har det gått tre veckor sedan jag hämtade hem Sotis och vi trivs jättebra tillsammans.

Skrivet av  peter56
Vad kul
att jag kunde skriva vad du kände....:-)

När Bessie dog ville jag först INTE ha en liknande hund. Hon var blandis Gordeon setter/Border collie, såg ut som en gordon men mest border i huvet. Det var en av anledningarna att vi kikade på en gårdshund. Och när då denne lille kille behövde nytt hem tänkte vi; ja kanske det, vi hade inte tänkt annat än att vi skulle he en valp, men han behövde nånstans att bo och vi ville ha en hund ganska snabbt. Nu blev det ju inte han i alla fall.

Sen när jag hittade Maya så var jag först mest intresserad av ett syskon till henne, för hon ser nästan precis likadan ut som Bessie, fast det inte är alls samma raser i henne (blandis igen)och jag tyckte det skulle kännas konstigt. Men syskonet som skuillde i färg var en hane och jag ville ha en tik. Dessutom tydde sig Maya till sonen, hanen verkade väldigt självständig och gick för sig själv.

Så nu sitter vi här med en hund som ser likadan ut och har ganska likt temperament. I alla fall i första anblicken. men tittar man på detaljer, så skiljer både utseende och sätt ganska mycket. Men om vi möter någon som inte vet att vi "bytt hund" så ser de inte att det är en annan hund, nu när hon är nästan färdigvuxen (7 månader). Och det händer mer än en gång att vi säger fel namn...Fast å andra sidan har jag tidigare varit på dagis och sagt: "kom nu så går vi Bessie" i stället för sonens namn...

PS har du ingen bild på din lille kille?
Skrivet av  Lilith
Funderade på
Jag funderade även på att skaffa en omplaceringshund men jag hittade ingen som passade. Alla omplaceringar jag hittade just då var av storvuxna raser som t.ex blandningar mellan storvuxna brukshundar och detta var ingenting för mig. Jag ville ha en liten hund även denna gång.

Även jag säger fel namn ibland. Det är mer än en gång som jag har ropat Isak då jag har kallat in Sotis. Men det kanske inte är så konstigt efter att ha ropat samma namn i drygt tio år.

Jag har tyvärr ingen bild på min valp, jag har inte någon fungerande kamera för tillfället. Men jag tänkte ta med Sotis till mitt jobb om en vecka och då kan jag låta plåta honom med företagets digitalkamera. I så fall kan ni få se på underverket.
Skrivet av  peter56
Har sällan stått
utan djur... Tex. när Fame avled hade jag två andra hundar i hemmet sedan tidigare.
Skrivet av  Ida & Toritrollet
Nämen!
Inte kan väl folk mena att du inte skulle ha älskat din lille Isak?!
Klart att du gjorde det!

Alla reagerar olika på sorg. Vissa vill köpa en ny älskling direkt, medan andra vill vänta.

Jag vet inte själv hur jag kommer att reagera, förhoppningsvis är det låångt kvar till dess, då min valp bara är tio månader.

Jag tycker att det är taskigt att mena att du inte älskat Isak. Det är inte andras sak att bedöma.
Jag förstår att du fortfarande sörjer honom. Tio år är lång tid.

Nä, försök att strunta i de dumma kommentarerna, och lycka till med nya valpen!
Skrivet av  Lilla Anna & wheatenkillen Totte
3 månader..
ungefär. Amanda (rottweiler) dog i mars, och i juni hämtade vi vår krulltott Pepsi (lagotto).

Nja, 2½ månad blev det ju, om man ska hårddra det.

Klart att du kan sörja (& sörjer) din älskade Isak, men det behöver väl inte innebära att du inte samtidigt kan älska & ta dig an en ny liten familjemedlem?

Kram,
Skrivet av  • Catharina •