Orkar inte mer snart........................

Orkar inte mer snart........................
Skrivet av	Fegis , är anonym
Ok, slå mig nu! Kom med påhopp om att jag själv valt det här livet!! Kom med pekpinnar om att jag "bara" har få barn!! Jag tänker ändå beklaga mig...... Jag är såååååå trött. Det är full fart TIDIGT på morgonen. Minsta härjar runt som en galning! hade jag sett detta i nån annan familj hade jag direkt tänkt: jisses,den mamman har ju ingen koll! Ingen uppfostran!! Så är det inte. Hela dagen går åt att skilja barnen åt. De småkivas precis hela,hela tiden när största kommer hem från skolan. Minsta rusar runt precis överallt, drar i allt....flera hundra ggr om dagen. Ta bort saker, säger folk. Hur tar man bort lampknappar o dörrar?? Jag har provat låsa in oss i köket, vickat omkull stolar för att hon inte ska klättra...då kan jag ju diska -- HURRA!!! Resultatet är att hon står och gallskriker bredvid....Ok, det tar jag. Sen trax efter kommer hon på att hon kan öppna kylskåpet....och frysen...och rycker hon tillräckligt hårt får hon upp barnspärrarna..... Gå ut, säger folk. Jag går ut. Hon vägrar sitta i vagnen mer än 10 minuter, står upp i selen och ska ner! Kommer ner och RUSAR iväg, och åter igen får jag springa..... Hemma hos folk? Vakta så hon gud nåde inte pillar på deras stereoappart eller TV.... Karln kom hem igår...hon hade precis dragit ner ljusstaken från köksbordet...hur 17 nådde hon den?? Det första han säger nonchalant är: Varför har ni inte plockat upp det då?? Då var det nära till att jag tog brödkaveln....skrattar Jag HAR valt detta själv. Jag VET att det är så här att ha barn!!! Men NUUUUU förstår jag bättre de föräldrar som säger att de har vilda barn!!!!!!!!!!! OCH de andra barnen behöver ju lite uppmärksamhet också ju....under den tiden gör minsta ALLT.... Godmorgon på er alla! Ännu en underbar dag!!! KRAAAAM
Svar på tråden: Orkar inte mer snart........................

Godmorgon :)
Skrivet av Majsan med Karl och Ida
Jag vet inte om det är just käcka tips du behöver va? Kanske lite tröst däremot, att lillasyster har en intensiv utforskarperiod som ger med sej eller åtminstone lugnar ner sej lite. Vill du ha käcka tips så säg till annars kickar jag lite tröstkramar i stormen. Du vet, det är ju som i Triss-reklamen, plötsligt händer det och då sitter du där och fikar i lugn och ro med alla barnen eller så sitter de plötsligt helt tysta och grejar med sitt... Kram!

Jag vet precis hur det känns!
Skrivet av Loppan
Ibland vill man bara klättra på väggarna när allt brakar ihop. Hade själv en rejäl dos "förstånd-prat" med alla mina hemmavarande ungar i förrgår och det var inte roligt. Nu är ju din lilla vilde ännu inte i den åldern att det går att disskutera med henne så det är nog bara att bita ihop och stå ut. Men håll ut! Det _blir_ bättre och försök framför allt få lite lugn tid på egen hand och ladda dina batterier! Försök ha en bra dag och ge även den lilla busen en kram från mej!


Gissa varför..
Skrivet av Trileia
vi inte åker och hälsar på folk med mycket finprylar.. i har en MYCKET pillrig och bestämd ung dam med MYCKET temperament. Bävar för hur det ska bli i jul. Min vilda dotter i det huset vi ska vara. Dyra anläggningar och fina saker överallt. Sen hennes lugna kusiner som aaaaalltid är såååå snälla och aaaaldrig gör någonting. Ha! Min dotter är OXÅ snäll! Hon är bara väldigt aktiv :)

Multiplicera det med 3=/
Skrivet av Mimmi & Zacki
Här har det varit så länge, det klättras, det ska testas, vridas, inspekteras o gärna leka med sakerna oxå... Jag har börjat lägga band på mig o märker direkt en skillnad.. Som tex öppnandet av kyl o frys..tittar på dem o frågar om de är hungriga då de gör det...Men sedan så har jag börjat beodra dem att ställa in vs plocka fram saker ur dem och då är det inte intresant länge.. Nu har jag tagit fram julsaker, de år inte många till den äldstas besvikelse men då säger jag att det finns inte mera eftersom de jämt ska plocka o dona med våra saker... När min äldsta var ca 2½ var hon aktiv o höll på att riva ner mina saker, tog då resonligt med henne in på rummet deras o började packa ner hennes leksaker o sa: Vi kan väl plocka bort dessa för Ni vill ju inte leka med dem utan bara med mina/våra saker...Hon stod o skrek Nej med tårarna rinnandes, slutade o tog bara bort det jag packat ner och sa att dessa sakerna får hon tillbaka då hon slutar vara så elak....3dagar efteråt kom sakerna fram igen eftersom hon hade då varit mycket lugnare.... Utomhus hade jag problem också, det sprangs hit o dit ett tag o man blev förbannad...Då märkte jag att det berodde på att jag stressade mellan ställerna,men att stressa o bli arg gör inte saken bättre...varför inte låta barnen gå från det man går utanför dörren, efter ett tag blir de trötta o vill sitta i vagnen, min minsting hade på sig sin sele ett fåtal gånger efter det.... MIna barn är ju idag 5½,3½ o 2½ år gamla, så att handla var ju som ett marathonlopp, idag så packar lillen kundvagnen ståendes i den, de 2 äldsta får hjälpa till o plocka varorna o då man står i kassan så får de oftas ett chokladkex eller festa på en glass, då springer de inte omkring o river stället.... Sedan så ska Du faktiskt be din gubbe om hjälp, Låt honom tex få ta hand om barnen en hel dag...min gubbe har sedan länge alltid tagit barnen 1 heldag i veckan me början att de spenderar mycket tid ute så jag får vila o städa, han fixar lunch o middag oxå den dagen....Och bara det har gjort barnen lugnare... Sedan har vi även börjat med små bestraffningar om de inte lyssnar hos oss förekommer utegångsförbud, inget glassinköp på 1 månad, ingen McDonalds eller att de får inte leka med sina vänner om de inte städar...

Fast att ge dem godis eller glass...
Skrivet av Petra
...i kassan för att de ska bete sig bra kommer att slå tillbaks mot er senare. Dina barn är ju som sagt inte så glamla än, så du kommer att märka det när de växer till sig. Att ge dem glass eller godis som "muta" kommer att utnyttjas så småningom av smarta barn. De ser att om ni vill att de ska vara snälla och lugna så gäller det att ni ger dem gotter. Sedan är det ju inte så säkert att ha en 2½-åring STÅENDE i en kundvagn. Huh!! Jag ryser vid tanken på det. Tänk om denna lilla varelse trillar och slår sig mot den vassa vagnen... Annars är det ju helt klart bra att visa barnen var gränsen går och visa att "gör du så mot mig och mina saker trots att jag sagt till så blir det eftergifter" och det gäller ju att hitta på något som gör att det verkligen tar ordentligt. Man kna liksom inte köra med att "nästa vecka..." utan det måste vara DIREKT verkan om det ska funka. Så gäller det ju att båda föräldrarna håller ihop och står enade!! Jag har också många barn, men jag kan inte påstå att de är speciellt livliga. Jag har inte tillåtit det helt enekelt, och ligger det ingen sjukdom eller prematur bakom så tror jag inte på att barn föds till att vara BUSIGA eller extra krävande. Jag tror man som förälder har en stor roll i hur barnen utvecklas!!! Att sedan pojkar TILLÅTS vara busigare, skrikigare, klängigare och allmänt jobbigare tycker jag är SÅÅÅÅ fel. Jag avskyr föräldrar som låter sina pojkar välta huset.


Nåja...
Skrivet av Linna
... jag trodde inte heller att barn föddes busiga utan jag var helt enkelt en mamma som var jättebra på att uppfostra barn, till skillnad från dem som hade stökiga barn. Tills fyran kom... Han har ett betydligt hetsigare temperament och hittar på saker de andra aldrig skulle drömma om. Nog är barn olika!

Vet faktiskt inte...
Skrivet av missX m.4 + bf11/1
riktigt vad jag ska skriva, men kan inte lämna detta okommenterat känner jag. Det du skriver i sista stycket ger mig gåshud! Alla barn föds med olika personligheter och jag tror på att vi som föräldrar måste bemöta dem i dessa olika personligheter. Visst, vi kan säkert få våra barn att inte "våga" vara dom som de egentligen är födda till att vara, men det är definitivt inte en "metod" som jag tror på. Tyvärr så är det ju just sånna åsikter, som du uttrycker i ditt sista stycke, som gör att vissa föräldrar känner sig som dåliga föräldrar, när de egentligen bara är föräldrar till helt underbara, men lite extra energiska barn.

Bra skrivet (imt)
Skrivet av mamma till Denise 98 o Minna 03
.


Kära nån
Skrivet av Madde B
Jag tror att barn föds spralliga, livliga och fulla av nyfikenhet på allting. Ligger det inte sjukdom eller en väldigt hård uppfostran bakom tror jag inte på att barn helst är tysta snälla och lydiga... Idiotiskt skrivet - javisst!!! Det är precis lika galet att skriva att det inte föds lugna stillsamma barn som att skriva att bara sjuka och prematura barn föds med en mer fartfylld inställning till livet enligt mitt menande. Att inte dina barn är speciellt livliga tror jag inte bara beror på att du inte tillåtit det. Gissningsvis har du ganska lugna barn redan från början då för annars tror jag ditt inlägg hade haft en annan ton.

Barn är olika
Skrivet av Monika med 7
Hej ! Jag har 7 barn och barn är så olika redan från bb tiden. Mina är enormt olika en som är tidig i allt. kan och vet allt en som är sen och utforskar allt... gör saker som andra säger är ouuppfostrat, men det är bara det att hon inte har det förståndet att förstå att det är fel. En liten tjej på tre som är kaxig. Men det jag klarat mig från är att de river och sliter hos folk att de kan hantera att det står en blomma i fönstret med mera...Där tror jag föräldrar kan vara hårdare mot en del barn, men visst det finns då sånna som min 6 åring som river i allt..

Nja
Skrivet av Fegis, är anonym
tror vissa barn ÄR livligare än andra bara. Har en vän vars 4 första barn var JÄTTELUGNA och alla beröööööömde de så mycket, å vilken bra mamma hon är. Sen kom nr 5 --- pang!! Hon "gjorde samma" med den som med de andra, men den är BUSIG! Hon springer sig svettig efter den flickan nu, och hon är överallt!! Och hon "tillåter inte" henne att riva stället, hon gör allt för att i princip förhindra det.... Ibland gör man allt som man kan o det hjälper inte för sekunden, men i framtiden.... Att man säger till direkt -- det är väl en självklarhet?? Inte väntar man "till nästa vecka"? Kram


Har provat.....=/
Skrivet av Fegis, är anonym
...det du skriver. Har varit pedagogisk, sträng och likgiltig...inget funkar här. Bara att stå ut tills det flyter ut i sanden...och detta med små bestraffningar - det har vi kört länge med. Gör de nåt hemskt ute så har de utegångsförbud 1 dag tex.

En elak 2,5-åring?
Skrivet av Jennifer m Lillan
Jag häpnar över hur barnen behandlas men orkar inte kommentera mer. Konstaterar bara att det är olika i alla familjer.

håller med om att
Skrivet av anonym
små barn inte är elaka. De har inte äns samvete förrän efter 3 års ålder.


Godmorgon
Skrivet av Monika med 7
Ojoj lät tufftler Det går över ska du se.. ska tippa på hon är runt året va. Du skrev ingen ålder. Men ettårings framfart kan vara otroligt jobbig, men det går över snart. Kämpa på. Du är inte sämre än andraKRAM

tack för kramen (imt)
Skrivet av Fegis,är anonym
,

Orkar inte mer snart........................

Godmorgon :)

Jag vet precis hur det känns!

Gissa varför..

Multiplicera det med 3=/

Fast att ge dem godis eller glass...

Nåja...

Vet faktiskt inte...

Bra skrivet (imt)

Kära nån

Barn är olika

Nja

Har provat.....=/

En elak 2,5-åring?

håller med om att

Godmorgon

tack för kramen (imt)

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information