Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hur gör man när man skäms för sina föräldrar?

Skrivet av Älskar man sina föräldrar trots allt?
Något av det jobbigaste jag varit med om är att jag upptäckt att mina egna föräldrar inte är några goda förebilder. Jag skäms för dem, speciellt min mor. Min mor är rejält överviktig men proppar sig full av kaffebröd och unnar sig fika varje gång hon far till stan. Hon tror att hon har massa olika sjukdomar eftersom hon har ont i lederna. Men inte någon av alla läkare hon varit till konstaterar någon ledsjukdom.Det är ju pga vikten!!Det som retar mig till vansinne är att hon har mage att påpeka, iall välmening, om nya rön om hur viktigt det är med att äta blåbär varje dag tex, eller att få i sig grönt för bröstcancerrisken osv.( hon motiverar att äta massa sylt varje dag bara för att få i sig blåbär...) Hon vet att jag har gooood hälsa. Jag äter sunt och ekologiskt och tränar regelbundet, som jag alltid gjort. Är 28 år nu..Jag har alltid varit normalviktig coh levt ett aktivt liv.
Hon skickade tex en bok om GI och olika bra sätt att äta....blir så frustrerad på att hon inte ser hur hon själv ser ut och hur ohälsosamt hon lever. Hon har inget bordsskick och jag skäms när vi äter med min sambos familj som är lite mer " fina"=normala, av sig. Hon kan tex ta all ananas i en skål om man har det som tillbehör till middagen utan att tänka på att andra vill ha..Hon klär sig i samma gamla svarta joggingbyxor varje gång vi träffas. Hon får panik när hon är i stora affärer, så jag brukar handla kläder åt henne som hon får av mig. Detta uppskattar hon välldigt ,men hon ANVÄNDER dem aldrig så att någon ser verkar det som. Hon tycker det kan vara hur som helst på landet där de bor, men när de kommer ut till oss eller bland folk då? Hon använder aldrig BH, vilket jag tycker är mycket störande. Hon är otroligt stökig hemma och har tusen plastkassar med skaer i överallt när man kommer hem och hälsar på..." jag borde rensa lite" säger hon. Jag brukar hjäla henne med det men när man kommer igen så är det precis likadant igen. De har ingen hygien hemma och städar såååå dåligt så jag skäms tom för att ta dit min kära sambo... Jag åker hem iförväg och stääädar, badrummet tog en halv dag sist för allt ingrott äckel. JAg blir snart galen känner jag. Hon är världens vänaste coh vänligaste person, men att hon inte kan se sin egen situation gör mig galen.Mina föräldrar är skilda sen 20 år och min mor är omgift sedan läänge med en, sedan 8 år=nykter, alkoholist. HAn är världens mest torra person. Ingen av oss barn har gillat honom någonsin pga alkoholis´men delvis. Vi accepterar dock honom och hennes beslut att ha gift sig med honom. Hon vill dock numer att vi ska bli lyckliga familjen coh säger hela tiden " Lennart hälsar såååå mycket" coh Lennart har varit sååå duktig ute i trädgården idag, coh Lennart är så snäll coh låter mig slippa handla" osv...Hon ska sälja in honom till oss barn så att vi ska gilla honom mer nu när alla bi har flyttat hemifrån för länge sen..
Nu har hon blivit mormor och jag tycker det är så jobbigt att de kommer att bli förebilder för vår son. Allt de äter, övervikten, hygienen och allt stök coh dessutom en alkis...ska man behöva tåla allt?
I jul orkar jag inte med min familj utan har helt bestämt att vi firar med min sambos släkt. Det är lugnt och skönt och man behöver inte hasta mellan två ställen eftersom de inte är skilda.( det är först nu när jag blivit vuxen som jag lider av deras skiljsmäss, det är såå jobbigt att åka emellan dem när man komme rhem på besök nu, de förväntar sig att man ska vara mest här och mest där...) Jag orkar inte bry mig om att de sitter själva och häckar i jul. Mor har ju sin karl iallafall. Brorsorna orkar inte heller åka hem till dem och misären...
Hur tycker ni? Är man egoistisk? Vi har bra kontakt och pratar i etelefon varannan dag och skickar bilder mm. Bor 40 min ifrån varann= SKöööönT!
Hur ser ni på era egna föräldrar?
Svar
Såna är dom
Min pappa är en riktig stökis och kommer man dit utan förvarning hinner han inte nödstäda och då kan det se ut som själva f*n. Men jag tänker att det inte är jag som bor där. Hemma hos mig har jag det som det passar mig och han är vuxen nog att få ha det som han vill.

Nu håller han sig ren och fräsch, men det där med badrummet känner jag bara alltför väl igen. Störs jag av det så städar jag, annars struntar jag fullständigt i det.

Du behöver inte skämmas för dina föräldrar. Du kan ju inte göra särskilt mycket åt det heller. Försök släppa det och tänk att de (hoppas jag) gett dig en bra uppväxt och att det är vad du kunde kräva. Inte att hon ska klä sig fräschare, städa, äta annat eller något sådant. Men visst förstår jag dig...
Skrivet av  Malinau
ja du, det är
som du skriver. Att hon är vuxen nog att ha som hon vill...fast det är ju nog det att hon hela tiden säger att hon vill ha det på ett annat sätt, renare, mindre grejor överallt osv som gör att vi hjälper henne att försöka få ordning. Men du har rätt i att man ska fokusera på det goda, jag har haft en bra uppväxt. Tack för ditt svar!
Skrivet av  Älskar man sina föräldrar trots allt ?
Hon kan nog helt enkelt inte bättre
och jag förstår att det är jobbigt för dig och med dina känslor för henne, gentemot din egen familj och andra.
Men du verkar ju vara en snäll och förstående människa som ändå tycker om din mamma, hur hon än är. Jag tror du måste släppa på kraven och låta henne bara vara. Hon är ju så pass gammal så jag tror inte att det går att ändra på henne, och jag misstänker att hon inte KAN ändra sig själv. Kan du acceptera att hon är som hon är och försöka umgås med henne så bra som det går, så är du en vuxen och klok dotter. Och när det inte känns bra, som nu inför jul, så ha inte dåligt samvete för henne.
Själv har jag det bra med mina egna föräldrar, men sambon hade nog dina känslor inför sina familjer. Nu är båda hans föräldrar döda. Jag tror det är bra om man hinner försonas med att dom är som dom är, innan det händer.
Skrivet av  kua
känner igen det där ...
HEJ
Du är inte ensam ! kan tro att det var jag som skrivit .
Mina föräldrar har också stökigt och snuskigt hemma !

Plus att de jämt är panka och de kan börja gräla om detta tex i affären ! de vill ofta låna pengar av släktingar, men de vill inte låna ut för de vet att de inte får tillbaks dem. då kan de bli sura för att släktingarna har tydligen haft råd att åka tex på utlands resa.
ja, någon skrev att man ska ju vara tacksam för att man fått en god uppväxt av dem.
Men sanningen i mitt fall är att det alltid har vart ett jävla liv och bråk etc.
Skrivet av  Ann m. Simon & Sandra 2/9 -02
Viken tur då
Att din son har dig som förebild då, du är ju uppebarligen en mycket bättre människa än din mamma. Samtidigt får han lära sig att männskor aldrig förändras, din mammas sambo har varit nykter alkoholist i åtta år, ändå refererar du tillhonom som alkis. Ha en trevlig Jul
Skrivet av  snurrblupp
Tack för era värdefulla
synpunkter. Ni har rätt i mycket.Hon är ju inte jag.Ohc jag är inte hon. Jag ska försöka att värdesätta dem som dom är. Plötsligt blev jag medveten om att man inte själv påverkar sina barn och jag blir stressad av det..JA det är ju inte dåligt att ha slutat dricka heller. ...ska tänka på det.HAn har förstört så mycekt under barndomen bara så det är svårt att tänka på annat än att han är en elak alkis...tack igen, för att ni öppnade mina ögon, nu ska jag försöka tänka på det positiva, att jag HAR mina föräldrar i livet!
Skrivet av  Älskar man sina föräldrar trots allt ?
Di mamma förstår nog
..Jag tror att pga hennes övervikt/matmissbruk( som gör att hon i ren nervositet "roffar åt sig vid Ert middagsbord etc) och delvis dolda insikt om sina problem, som hon inte orkar göra något åt ändå i nuläget. Att hon skickar Dig info om bra kostvanor ska Du nog ta som en kärleksförklaring. Hon förmår ju inte själv att leva så men vill ju Dig allt gott. Innerst inne är hon ju medveten om alla sina problem. Hon får ju din hjälp beträffande kläder etc. Man kan aldrig ändra nån´annan, som Du vet. Din Mamma vill Dig ditt bästa och det är INTE hon som blir föredömet för Dina barn, utan Du och Din man. Försök att inte döma henne utan beröm henne för det positiva hon orkar uträtta. Jag önskar Dig Lycka till och hoppas på att din mamma finner sin väg. Kanske genom Aftonbladets Viktklubb ex.vis. De kanske inte ens har någon dator? Jag vet flera som efter att ha skaffat dator fått en ny och öppnare syn, nya intryck, drömmar att kunna förverkliga etc. Ett stor Lycka Till och En Riktigt God Jul önskar
Skrivet av  morr-mor
vad fint du skrev
pecis så är det. Jag hade en faster som var som mamman ,,och nu när hon är borta finns min tanke att jag inte förstod hur mycket hon tyckte om mig brosbarnet, och att hon inte förmådde mer,,men jag skämdes på kalas skolavsl mm och hennes syskon mer för denna lite slita men så goa fasten syster,,
Skrivet av  mamma h
tack för ditt svar
morr-mor!
Du skrev väldigt fint och bra . Jag ska tänka på det!
GOd Jul
Skrivet av  Älskar man sina föräldrar trots allt ?
har vi samma mamma?
alltså jag trodde verkligen att jag var ensam om att ha en mamma som jag fick åka till i förväg och städa i DAGAR innan man kan ta in nån där..allt du skrivit utom mannen stämmer på pricken. kan bara säga att jag vet exakt hur du mår men vad man ska göra åt det vet jag inte är lika hjälplös som du. skickar en kram i allafall.
Skrivet av  en medsyster
åhhh
att det finns fler...skönt i eländet. Ja, det är en konstig känsla att dras med. Jag accepterar ju deras liv, men känner att det är så svåååårt allt med dem. JAg umgås mycket hellre med min sambos okomplicerade familj. Min familj är det ju som dagt 40 mil till så vi träffas ju inte så ofta. det är svårt att åka i förväg nu och städa när vi bor så långt ifrån. Nu kommer vi ju oftast tillsammans hela familjen när vi åker hem. JAg skyndar in på toan och tar det värsta.
" Ska vi köpa lite nya sängkläder" till dom sa sambon en gång när vi var där. PÅ resesängarna låg en hög genomskrynkliga, lite trasiga sängkläder med fläckar på....
När vi kommer hem till hans föräldrar är det perfekt bäddat med nytt, strykta lakan coh kommer vi sent, innan vi fick barn,så stod det ofta en liten bricka med ett ljus och ett par chokladbitar och så...
Skillnaden är så total att jag blir full i skratt.(ungefär som i filmen " grabben i graven bredvid" när de står och fixar kaffe i varsitt kök hihi)
Nu kräver jag inte eller vill att det ska vara så fint och strykt hos dem, men deet vore roligt att det var förberett någon gång.
Ja du vet hur det är!
GoD JuL!
Skrivet av   Älskar man...
Jag skäms också för mina föräldrar!!!
Du är inte ensam! Min mamma är en stor egoist som i dagsläget inte har någon kontakt med någon av oss tre barn (eller med sina 5 barn-barn. 2 dagar före mitt bröllop i somras så skickade hon sms och skrev att hon inte skulle komma för att hon var sur för att jag har så god kontakt med min moster som var insatt i detaljerna kring bröllopet. Sen kom hon iallafall och sa högt och tydligt "att det här var mycket trevligare än på din systers bröllop förra året". Herregud..., säger man så?! En vecka senare vänder hon på en femöring och påstår att min svärmor varit otrevlig mot henne på bröllopet m.m. Suck! Min pappa satt å sin sida och pratade högt och tydligt inför mina svärföräldrar om "kärringen" (min döda mormor) och jag hann precis tysta ner honom. SUCK!
Jag har alltid skämts för min pappa som är en riktig skitgris. Mamma och pappa skildes när jag var 7 år och när man kom hem till pappa och hälsade på nån helg då och då så var det så äckligt i badrummet att man inte ens ville borsta tänderna där! Spiller han mat, ketschup, mjölk eller vad som helst i köket så torkar han inte upp utan låter det gro in! Herregud,förstår inte hur han har kunnat bli så här! Det paradoxala är att han i många år hade städföretag!
Dessutom är han otacksam och säger tom till mina vänner att hans tre barn aldrig ställer upp, fastän vi alltid hjälper honom (nästan dagligen). Han är sur, vresig, smutsig, negativ, pratar skit om ALLA och ger egentligen ingenting MEN tyvärr så är banden starka - pappa är alltid pappa - eller är det så att man lever på hoppet om att få en "normal" pappa. Nu har jag träffat en underbar "normal" man från en "Normal" familj och det är skönt men jag känner mig ändå sorgsen för jag ser vad jag kunnat få om mina föräldrar hade varit mer "normala".
Skrivet av  Emmie
jag förstår dig
det är just det oxå att man ser när man träffat en normal kille från normala förhållanden , vad man kunnat haft. Min killes familj träffas ofta, någon tar tag i och ordnar middagar, lekdagar, semestrar osv. Vi har aldrig haft det så, utan det ordnade jag, eller försökte i en stökig släkt, när jag gick i högstadiet. Jag började förstå då att vi var annorlunda som aldirg hade familjemiddagar, satt tillsammans och åt med tända ljus coh så. Tack o lov för sambons familj. Nu försöker jag bjuda min släkt på middagar coh sammankomster och de är såklart glad aoch överväldigade. Men det är ju just det att de inte i mina ögon, kan uppföra sig. far pratar
o a v b r u t e t om sitt liv och vardag och höjer bara rösten en aning om någon försöker bryta in och kommentera. När mor ska komma med sin man som varit alkoholist så vågar man kanske inte ta fram någon likör eller dricka vin till maten. Vi gillar att dricka lite och sjunga till maten. Min famlij känns som utomjornignar när jag jämför dem med andra. JAg ska sluta jämföra dem och ta dem som de är. Det går inte att lära gamla hundar att sitta... och de kandske faktiskt är nöjda med sitt liv.
Skrivet av  Älskar man sina föräldrar trots allt ?