Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Pseudotvillingar?

Skrivet av Holly
Misstänker att jag är gravid igen, fick en liten kille i maj, så det skulle bli ca 14-15 månader emellan. Känner lite panik för att redan vara gravid då graviditet och förlossning var jättejobbiga. Har läst alla smarta inlägg med massa goda råd och blir väl lite lugnare när jag hör att det fungerar, trots allt.
Undrar mest om nån kan svara på hur man gör för att inte känna att ettan kommer ikläm. För mig känns det som ett oundvikligt faktum att det kommer ske pga ständig amning och allt pyssel och omsorg med ett spädbarn. Ettan kommer ju vara för liten för att förstå och troligen känna sig åtsidosatt, eller? Kan man njuta av båda samtidigt när de är så små båda två? Undrar också om man under graviditeten, som ju är låång, kan njuta av och stimulera ettans utveckling tillfullo när/om man är supertrött och bara vill sova eller mår illa, allmänt blir otymolig och stor...??
Är väldigt fundersam som ni märker, rädd att inte få det att funka om det blir ett syskon så tätt.
Tack för bra forum!
Svar
Hej
Mellan mina två första är det nästan 18 månader, och de har alltid varit super tajta, leker alltid, kramas och tycker om varandra till 100 %. Det viktigaste vi gjorde tror jag var att se till att den största fick lite ensamtid varje dag, ex när bebisen sov eller när den andra föräldern hade bebisen och så läste vi saga tillsammans varje kväll, allihopa. Stortjejen var alltid med vid matning osv och kände verkligen delaktighet även om hon inte kunde allt. Vi har nästan lika tätt mellan 2:an och 3:an och mellan 3:an och fyran kommer det bli ungefär 2 år men det är toppen med barn tätt. Kramar och lycka till med allt.
Skrivet av    Ela
Situationen kommer att ändras
Jag har 15 månader mellan 2 tjejer, och eftersom de ändå är så små och ganska ikapp i mycket, så går det att t ex amma den yngre och samtidigt ge den andra en skvätt välling på flaska. (Den äldre sitter i 1-2 sekunder... men känner sig trygg i att \"få\" vara med och springer sedan iväg.) Sedan får man nog tänka sig att det är skillnad på att ha 1 eller 2 barn. Det är inte bara att man inte kan ge det äldre barnet lika mycket uppmärksamhet som man kanske önskar, utan du FÅR INTE det heller för barnen. Dina barn har inte tid för dig heller. För när du har barn så pass tätt, så vill de även ha uppmärksamhet av varandra också. Så den sitsen hamnar du också i, att DU räknas bort! :) Jag(vi) var ju också hemma med båda tjejerna i 3 år, så de skolades sedan in på dagis tillsammans. Då hade vi också haft vardagen tillsammans och alla rutiner bara flöt på. Den här skillnaden kommer du att se mer av när dina barn växer upp lite och man börjar se hur enbarnsföräldrar har det. Kan säga att då märker man att det är en klar bonus med täta syskon för man orkar inte uppmärksamma och ägna ett barn all sin egen tid till 100% (i flera år). Det är skillnad när de är små och i spädbarnsåldern, men de växer snart upp och man vill inte ha ett \"plåster\" hela tiden. Jag har ju tjejer i tonåren idag som fortfarande är bästa vänner. De har några kompisar gemensamt, men även helt skilda liv, de går även på olika skolor sedan några år tillbaka i olika kommuner. Men jag ångrar inte en sekund. Fick jag chansen att bli förälder igen så skulle jag önska mig tvillingar! I alla fall skulle jag aldrig tveka att skaffa tätisar igen. Så lyckat har det varit för oss i alla fall.
Skrivet av    Lena_O
Hallå!
Personligen så tycker jag att det faktiskt är tvåan som kommer mest i kläm... Det blir svårt att hinna med amning och uppmärksamhet åt den lilla när det större barnet hela tiden hittar på bus som kräver ständig tillsyn. I början var det förstås lite tvärtom med täta amningar och då är det kanon att ha sin sambo hemma parallellt. Min sambo tog ut 2 pappamånader och så 5 veckors semester på det och det var guld värt eftersom det är början som är knepigast, innan man fått ordning något så när på vardagen. Sedan är det bra om man kan få avlastning då och då av någon annan närstående, mormor, farmor etc. Dels under graviditeten, då man ju är ganska trött och kan behöva en \"barnvakt\" lite då och då. Även senare kan det vara bra om man t.ex. vill få lite egentid med vardera barnet. Min mamma (som har bra arbetstider) kommer t.ex. varje måndag och går ut med lillan i en dryg timme medan jag tar stor-killen till öppna förskolan. Det blir en mysig stund då han får mamma för sig själv. Och så tar mina föräldrar honom varje fredag så att jag får vara själv med lillan... Och man har jätteglädje av båda barnen kan jag säga! De är så fina tillsammans, man älskar den ena mer genom den andra. I vårt fall så har stor-killen hittills bara varit snäll och go mot sin syster, och hon skrattar ibland så fort han visar sig. Det värmer att se! Lycka till!
Skrivet av    Eleonor m Cesar 040107 & Bianca 050504
En novis svarar
Hej! Jag är nybliven tvåbarnsmamma med 21 mån emellan och jag är rätt förvirrad just nu eftersom lillasyster bara är 1 vecka och vi inte fått ordning på nåt ännu. Under graviditeten tog jag hjälp av min mamma som kom ner och passade min dotter så att jag fick vila. Sen måste ju den man lever med vara införstådd med att han får dra ett tyngre lass i hemmet när man kanske mår dåligt i sin graviditet eller bara är trött och tung på slutet. Dessutom är det ok att sänka sina ambitioner- jag mådee illa under 2 månader och då låg jag mest på golvet och vilade medan min dotter lekte runt mig (och på mig). Nu när bebis har kommit saknar jag min stora tös- jag hinner ju inte alls vara med henne så mkt som innan och tycker att jag bara sitter och ammar. Men jag försöker läsa godnattsaga så ofta jag hinner, tar med henne ut på en liten promenix och försöker leka med henne när jag kan. Hon är grinigare nu sen lillasyster kom, en reaktion på att inte få 200% uppmärksamhet längre förmodligen men det är ju en del i hennes utveckling: någon gång måste man ju lära sig att allt inte kretsar kring en själv. Och om utbytet blir ett syskon som hon kan leka med om några månader tror jag att hon mer och mer kommer att gilla läget. Så upplever jag det just nu iaf :-)
Skrivet av    Amatea
hej!
Jag har 13 månader mellan mina tjejer o det har funkat fantastiskt bra speciellt när lillasyster va liten bebis. inga problem faktiskt, var oxå orolig innan moa kom men det gick mycket lättare än jag trodde, visserligen var pappan hemma de två första månaderna då vi var föräldrar lediga för varsitt barn. (bra tips) \"stora syster\" var så liten att hon blev inte svartsjuka på lillasyster, sen gick jag till öppna förskolan 2 ggr/v så thea fick leka o busa av sig i en trygg miljö. Sedan är man lugnare o säkrare med barn nr 2 och har vanan inne *s* under själva graviditeten gick allt bra tills de sista månaderna då jag fick havandeskapsförgiftning så då var det jobbigare men man få se till att nära o kära ställer upp o hjälper avlastar när man behöver gick även då till öppnis så thea blev avlekt *L* Du ska se att det kommer gå bra! Lycka till och stort grattis till liten i magen *kramar*
Skrivet av    Jenny m Thea & Moa
Väntar också tätt
hej Väntar också tätt. Det kommer skilja 13 månader mellan 2:an och 3:an. Jag läser och suger in vad andra mamma här skriver. Jag är inställd på att det kommer bli jobbigt i början, men ser många fördelar längre fram. Vi har också pratat om att pappan skall vara hemma ett tag i början, beroende på hur det går. Jag har tänkt att inreda det gemensamma barnrummet så att det passar att amma där samtidigt som 1-åringen leker, utan att något är i \"fara\" ;-) Jag har svårt att sänka kraven(hemmet), men tänker på att jag måste göra det. Förhoppningsvis så har de ungefärliga sovtider *håller tummarna* Det jag tänker en del på är att vår 2:a inte får bli ett \"typiskt\" mellanbarn. Jag är själv det. Men jag är övertygad att är man som förälder medveten och öppen så går det bra och man kan undvika olika \"fällor\". Lycka till!
Skrivet av    Oxen
Här är yngsta
knappt 14 månader yngre än syster. Men vi har tre,så äldsta blev 4 år när sista/yngsta föddes. Visst var det tajt med tid ibland,men lillebror gled in på ett bananskal. Under den första tiden -när han mest sov- så fick man chans att få ihop rutiner. Visst hände det att man kände att tiden inte räckte,men man hittar lösningar på allt. Syster kände sig inte åsidosatt vad vi märkte,hon trodde mest att hon hade fått en livs levande docka :O) Nu är de ju \"stora\" (10,7 o 6 år) och visst ser man tillbaka bara några år ,så har man svårt att första hur man fick ihop allt. Alltid någon i trotsålder,ingen sömn osv. Men det gick,dock på högvarv dygnet runt ,men det var det värt :O)
Skrivet av    -Dellen-
ta dagen som den kommer
När mina tätisar var små, så fick båda alltid vara med hela tiden. Det var aldrig några problem. Jag ammade i lekrummet och kunde pussla/läsa bok mm samtidigt. Annars satt vi alla tre i fåtöljen o myste. Det hände att vi somnade allihop:-) HAr man barnen på samma ställe, så behöver man inte känna att man tar tiden från den ena eller den andre. Vi var ute mycket. Gick iväg till öf eller liknande och lillan hängde med. När jag var gravid, satt jag mycket i sacosäcken. Vi läste böcker tillsammans. Jag hade en madrass på golvet i lekrummet, så jag kunde ligga där medan hon lekte. JAg stängde dörren så att jag visste var jag hade henne. JAg hade dem hemma tills stora var 2 år 8 månader o lilla var 1½ år. Då skolades de tillsammans in på förskolan. Där fick de gå på olika avdelninger för att kunna utveckals som egna individer (fast de har alltid kunnat gå till varandra om de önskat). Innan dess har vi till den alldra största delen haft dem tillsammans. Någon gång ibland har det av praktiska själ bara varit med en av dem o handlat eller så, men annars har vi gjort saker med dem tillsammans. Idag är mina tjejer 5 o 4 år gamla, och de har alltid varandra. Jag behöver inte roa dem särskilt mycket eftersom de leker tillsammans.
Skrivet av    Cayenne
Tack för alla bra och fina tips!!
När jag läser vad ni skriver så väcks en tro i mig att det nog kommer att fungera, men det kommer såklart att bli tufft. Har en del tvillingkompisar och får väl även höra med dem om hur de har upplevt sin syskonrelation och vad man kan göra för att båda barnen ska komma till sin rätt så mkt som möjligt var för sig. :-))
Skrivet av    Holly
Så här...
gjorde jag: Mina är födda med lite mindre än ett års mellanrum. Jag förberedde med sagoböcker på alla tänkbara amningsställen och tog alltid 1:an först när lillebror var hungrig. Vi gjorde det till ett gemensamt projekt att mata honom. Storebror och jag gick tillsammans och hämtade lillebror och sedan gick vi och satte oss för sagoläsning. Ibland ville storebror leka själv. Hände det någon olycka fick den lille vänta. När vi var två vuxna turades vi om med de olika barnen så att storkillen fick sitt av båda föräldrarna. Under graviditeten får man passa på att sova middag samtidigt som bebisen. En bebis kräver inte så mycket fart så jag tycker att det gick superbra! Hörs det att jag är tättisfrälst? Mina killar är nu 8 resp 9 år. Om jag hade haft möjlighet hade jag försökt få två tätt till...
Skrivet av    bettis
Oj...
Du får det att låta så enkelt... Min son skulle aldrig ha ro att sitta still för att bli läst för under en hel amning. Det är ju så mycket roligare att busa då! ;o)
Skrivet av    Eleonor m Cesar 040107 & Bianca 050504
Visst men
min \"store\" var ju också en bebis när vi började med det! Fortfarande kryp-barn... Sedan blev det en vana. Men när lillebror blev 2 månader så busade de redan tillsammans bla. i blomkrukorna...
Skrivet av    bettis