Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ska det vara kaos?

Skrivet av Tant Grön

Jag har en dotter på 2,5 och en son på 9 mån. Dottra är inne i en väldigt svartsjuke/trots överkaktiv period(?)samt "på gränsen att inte behöva sova middag" mm. Maten funkar inte riktigt med sonen. Annars sover de bra på nätterna och är underbara.Ändå klagara jag..ja jag tycker detta är grymt jobbigt!

Jag skulle så gärna höra av andra tätismammor som är hemma nu, hur ni upplever vardagen. (eller hur ni som varit i den situationen haft det...) Vad ni har för rutiner och om rutinerna är viktiga för er.

Är ni ensmma mycket och hur blir det när pappan kommer hem?

Jag känner att det är så jobbigt! Svartsjuka, mat hela tiden, blöjor hela tiden och trots och ingen egen tid. Stupar i säng stax efter åtta... Fattar inte om allt jobbigt tappat proportioner eller om det ska vara så här?

Jag har skrivit upp klockade rutiner och när jag lyckas få in mat och sovtider känns dagarna mycket lättare men stora tjejens dagsömn är inte så lätt att få in och då blir det endå grinigt.


Berätta vad är jobbigt för er och hur löser ni det på bästa sätt. Det är inge kul att vara mamma just nu :(
Svar
Blir bättre
Det blir bättre, jag lovar. Har själv en kille och sen tvillingpojkar på de. 16 månader mellan. 1. Tro inte, förväntade dej inget. Försök inte ens att läsa tidningen. Lägg ner alla försök till egen tid när du är själv med barnen. Då slipper du bli besviken. Försök njut av stunden. Det är nu som gäller. Mina barns Pappa kunde inte ens tycka om tvillingarna första 8 månaderna. Det var ett helvete. Sov 3 timmar / natt i omgångar). Köp lite halvfabrikat till mat och tänk på att #det är bättre med makaroner i magen än nyttig mat på tallriken#:-)) Gör det enkelt för dej och försök inte ens att vara #bullmamma# om du inte har den genen i dej. Idag har jag det jättebra. Det släppte i treårs åldern. Jag får fråga om jag får vara med och leka och mina killar har alltid varandra och vi har turen att våra barn är bästisar. Lycka till
Skrivet av    från mej
Kunde varit jag som skrivit´inlägget..
vi har haft det otroligt tufft första tiden, nu börjar det lugna ner sig något men vissa dagar är precis som du skriver..Wille har börjat trotsa med att inte äta, sova, inte ha blöjan på sig, inte bada...you name it. Och visst tryter tålamodet ibland, då går jag in på toan och räknar till 20 för att inte få ett utbrott. Vi är ensamma på dagarna fram till fem då sambon slutar jobbet och vi har som oskriven regel att han därefter tar minstingens matning (ammar inte) och hjälper till med badning mm med äldste. Jag har då en chans att duscha, läsa en bok, surra i telefonen eller bara sitta med en kopp kaffe och surfa lite. Den tiden (som jag har just nu fö) är guld värd. Sen så har jag många kompisar utan barn och jag försöker komma iväg med dem ibland när jag känner att jag orkar, och fika på kvällen eller en bio el liknande, för att få lite paus. Våra rutiner ser ut såhär (sen blir det ju lite hipp som happ ändå): 8.00 Stiger upp, Filip sover oftast och jag ger Wille och mig frukost. Wille leker lite med sina leksaker alt. ser på Kalle Anka. 9.00 Filip vaknar, matar honom medans Wille leker. Börjar förbereda maten så smått, tinar köttfärs ex. Snabblagat ska det vara. 10.00 Om vi har ork så går vi ut en sväng med vagnen så Wille får leka av sig lite. 11.00 Lagar maten, matar Filip som sover sin fm vila efter matningen. Wille och jag äter. 12.00 Wille leker, jag hänger tvätt, diskar undan lite. 13.00 Försöker få Wille att sova lite (funkar sådär just nu) Om Wille somnar så passar jag på att få lite egentid. 14.00 Filip vaknar, matar, lägger oss i sängen och gossar lite och myser. 15.00 Om det är en bra dag och Wille sovit så går vi ut en sväng till till sandlådan. 16.00 Börjar med middagen. Sen kommer sambon hem, Filip sover oftast då och vaknar igen kring 18tiden. Kvällsrutiner för Wille är: Bolibompa, borsta tänderna, bada och kvällsmål. 21.00 (på sommaren, annars 20.00) Wille går i säng. Bökar på en bra stund. Filip äter sista nattmålet och somnar ibland på en gång. Filip vaknar ofta kring 4 nu och vill ha mat. Men ibland sover han hela nätter. Och jag och min sambo som avskyr rutiner..*S* Man har fått anpassa sig minst sagt *ler*
Skrivet av    Liv m Wille o Filip
När jag var hemma med mina
och de var i den åldern så ställde jag in mig på att orka till kl 17:20, var sen sambon minsta sen kunde jag totalt bryta ihop=) Man får ju försöka ha rutiner. Jag var väldigt hjälpt av att jag hade en kompis som var hemma med samma kombo och som vi träffade 1-2 gånger i veckan.
Skrivet av    LottaJ
känner igen mig
jag hade det jättejobbigt en period när patrik kunde gå o ta ellas grejer mm. då gick jag t psykologen som av mig bra tips hur jga skulle hantera barnen. hon kunde även förklara varför ella gör som hon gör o då blev livet enklare.
Skrivet av    annika
kaos ofta också här
Här har vi också full rulle och ofta kaos hela tiden. Har en 2,5 åring och en ettåring. Har haft sån tur att min man varit hemma hela sommaren, han är lärare, men i stället har vi renoverat huset... Man ska ju inte göra det lätt för sej. Jag tycker jobbigast av allt är maten. Ettåringen har haft en period nu när han inte vill sitta i matstolen, klättrar ur den. Har också fallit en gång. Han grisar och kastar mat och vägrar ibland helt äta. Vet inte om det beror på att han blivit för trött eller vad. 2,5åringen igen har inte tid att äta i lugn och ro, vill bara ut och leka med grannbarnen igen. Å att fixa att båda äter samtidigt då. Fast vi är två vuxna är det jobbigt. Å så blir man ju så trött när det är gnälligt. När min man är borta nån dag, och i vintras när han jobbade, märkte jag också hur jag ställde in mej på det klockslag när han kom hem. Blev han sen försenad var det jättejobbigt. För att inte tala om de dar när han kunde ha möte på kvällen och inte kom hem förrän långt efter läggdags. Då var det tungt. Fast jag såg alltid till att ha nåt program, antingen for vi till nån annan barnfamilj eller så bjöd vi nån till oss. Då gick det som lättare, när det blev lite avbrott i vardagen. Men annars vet jag inte vad jag ska ge för råd. Tänker bara som så att det är en tid som går över dethär, barnen blir ju större. Förhoppningsvis blir det mindre bråk och kladd och mera glädje av att barnen är nästan jämgamla. Sköt om er!
Skrivet av    imsevimse
För oss (nästan exakt samma ålder)...
Nu går ju iof Malte på dagis, men han har varit hemma nu i 3 veckor och ska vara hemma i 4till. Min man kan tyvärr inte ha så mycket semester, så mycket av tiden ska jag vara själv. Mitt bästa tips/råd: Personligen så MÅSTE vi komma iväg och göra någotn MINST en gång per dag. Då håller Malte igång och får springa av sig - då blir allt sååå mycket enklare. Man märker på Malte direkt när det är dags, då börjar han bli jobbig både mot mig och Tore. då är det bara att packa ihop oss och gå ut. Malte sover fortfarande middag, och vi har efter lite slit fått sovrutiner att funka ganska friktionsfritt faktiskt. Nattningen har i perioder fungerat dåligt, men eftersom att det händer ganska ofta att någon av oss måste lägga båda barnen själv så har vi ansträngt oss (med lite tandgnisslan) för att få barnen att somna själva. Våra rutiner: ca 6-7 - båda killarna vaknar Malte får välling och tittar på morgontv Jag och Tore (gröt) äter frukost Jag har ruckat mina principer något om Malte tittar på TV kanske 1 timme (beroende på när han vaknar), då hinner jag ta en kopp kaffe och skumläsa Dn också, medans Tore ligger och leker i Lekrummet i lugn och ro. runt 9 så går vi ut (tore brukar sova sin förmiddagssömn), antingen i trädgården, går och handlar, eller nåt annat \"enkelt\". Vid 11 äter vi lunch. Lättlagat vid 12 så sover faktiskt båda middag, och jag kan sitta här vid datorn, alternativt så ligger vi alla 3 och sover. 13, tore brukar vakna, jag leker lite med honom och gosar, hinns ju inte så mycket med när storebror är vaken. 13.30 - 14, jag väcker Malte om han inte vaknat av sig själv. Ska vi iväg på någon lite längre utflykt på em väcker jag honom kanske lite tidigare 14.30 vi sticker i väg till någon park, plaskdam, leker med några andra jämnåriga som också är hemma, eller något liknande. 16.30-17.00 - kommer hem och ger Tore mat, samtidigt som jag förbereder middag. 18.00 Maken kommer hem och resten av familjen (dvs alla utom Tore) äter middag. efter maten är det Tomas som är med barnen tills det är läggdags. Själv så diskar jag eller nåt - känns ju inte så jämnställt kanske, men just nu när man är hemma är det faktiskt riktigt avkopplande att skrota i köket, utan två barn i hasorna ;-) 19.30-20.00 Vi tar varsitt barn (varannan kväll) och nattar dom. Malte byter till pyjamas och så läser vi ett par böcker i soffan innan tandborstning och nattning, han somnar själv i sin säng (om vi sitter i rummet bredvid vid datorn). Tore får välling i fotöljen i sovrummet, och somnar sedan själv (efter lite gnäll) i sin säng. Senast 20.00 brukar båda barnen sova. Så då får vi lite vuxentid. Personliga tips: Som andra skrivit - se till att komma iväg och göra något själv. Jag har varit iväg någon gång och träffat kompisar. Plus att jag tagit upp ett gammalt intresse och rider en gång i veckan - det är verkligen guld värt!
Skrivet av    Maja med Malte 030320 och Tore 041113
Det ska tydligen vara kaos...
Jag har nästan exakt samma åldersskillnad - den äldsta är 2½ och den yngsta 10 månader. Det har varit tufft som sjutton att ha två barn så tätt tycker jag, men till skillnad från dig tycker jag mig skönja ett ljus i tunneln... just nu känns det faktiskt oftare roligt eller okej än jobbigt. Men jag vet precis var du kommer ifrån. Min son sover inte middag längre (slutade för några månader sedan) och det har inneburit ett enormt uppsving i vårt liv. Jag tyckte speciellt övergångsperioden var apjobbig (fattar precis vad du menar). Jag har inget annat tips än att försöka göra den så kort som möjligt genom att försöka hålla barnet uppe på dagen så att hon kanske somnar tidigare (och snabbare!) på kvällen ett tag. Alltså, låta bli att planera in sovstunder för henne. Somnar hon så somnar hon, och det är ju inget att göra åt! Det här med maten gör mig också lätt matt i bland. Det känns ibland som om man precis har stökat undan frukosten när det är dags att duka fram lunch osv. Sommaren är i alla fall toppen tycker jag då man kan packa matsäck på morgonen och ge sig av och vara ute hela dagen vid okej väder. Är det fint väder brukar vi tillbringa hela dagen (oftast tillsammans med ngn kompis med barn) på stranden, i en park eller på zoo. Vid halvkasst väder brukar vi vara hemma ganska mycket, men alltid gå en sväng med hundarna och mata ankorna i parken och ofta blir det en sväng till affären också. För bara en eller två månader sedan höll jag på att bli tokig för att storebror bara skulle hålla på att sparka eller knuffa på lillasyster hela tiden. Det händer fortfarande, men inte alls i samma utsträckning. I stället så har de börjat leka med varandra mer och mer. De kryper i kapp med varandra och kiknar av skratt eller leker tittut t ex. Mycket ruff och knuff är det förstås också... Att bebisen blir äldre och äldre gör också saker och ting lättare tycker jag. Tilda äter nu samma mat som oss (så man slipper hålla på med två luncher och middagar) och sitter själv och plockar i sig maten, så där slapp man den matningen. Jag hinner också äta! :-) Jag vill bara säga att jag förstår precis hur du känner de, men jag vill gärna förmedla att vi nog alla känner så av och till - men det blir bättre! Efter allt detta babblande vill jag bara avsluta med att säga att de enda rutiner vi har är att vi är hemma i tid för att kunna laga middag till klockan sex (och då kommer också pappa hem), och därefter följer bad, välling, tandborstning, saga och läggdags. med hopp om att du snart ser ljuset! :-)
Skrivet av    Ika m Samuel o Tilda
Hur hanterar ni när de slåss?
Hej, hoppar in här. Jag letar med ljus och lykta efter föräldrar vars största problem är att den större slår den mindre(hoppar på, skallar you name it..). Min mellan pojkeär två år och lillkillen 10 månader ( sen har jag en trettonåring,men hon platsar ju inte här) Nå till saken. Min tvååring misshandlar sin bror på alla upptänkliga sätt. Ibland är det rent syskonbråk,ibland tror jag att han försöker ta hand om lillebror, ibland att han leker, men våldet är såpass grovt. Igår rann det blod ur munnen på lillen igen! Sen säger tvååringen Tim(lillebror) döda! Jag vet att han inte förstår(antagligen snappat när vi försökt utrota ohyra på landet), men jag mår illa. Detta pågår hela tiden och jag passar och passar och passar. Jag har försökt allt för att få storebror att lugna ned sig och att förstå. Allt! Jag skulle kunna ställa upp i tiotusenkronorsfrågan kring olika metoder. Jag är så förtvivlad och rädd (att lillebror ska skadas ordentligt, att min relation till storebror ska bli riktigt dålig, att min trettonåring ska bli helt försummad)!! Jag t.o.m börjat fundera om storebror kanske har någon diagnos?? Snälla ni som har eller har haft det här problemet. Är detta normalt/vanligt? Vad gör/gjorde ni. Vad kan man förvänta sig av en tvååring? Blir det bättre när de blir äldre, när ungefär?
Skrivet av    Desperata majsan